Det spelades inte bättre boll förr. Men det var gladare, schysstare och ...
Vi tar ett snack med Errol Flysjö om fotbollslivet i BoIS på sjuttiotalet.
Först lite fakta:
Namn: Errol Flysjö
Spelade i BoIS A-lag mellan 1969 – 1975.
Serie: I trean utom 1971 då BoIS var i tvåan
Spelsystem: 4-3-3
Plats i laget: Back
Ålder: Alltid ung.
Det som slår mig direkt när jag har en stund härligt fotbollssnack med Errol, är att det måste ha varit roligare att vara spelare på den tiden, för glädje är det som nämns mest i vårt snack. En fundering jag själv haft, om det inte försvunnit lite av den glädje det är att spela fotboll. Visserligen byggdes laget då enbart av spelare från Varberg, som givetvis växt upp tillsammans och var kompisar, men ändå. Tar vi för allvarligt på något vi älskar att både utöva och vara publik till? Låt det sjunka in en stund. Kanske ligger det något i att det som fick oss alla att älska lädret och springa ut på vilken gräsplätt som helst – var glädje.
Men vi återkommer till det lite längre fram. Nu ska Errol berätta mer om hur fotbollslivet fungerade på 70-talet.
Den roligaste händelsen, som han själv nämner, var när BoIS vann serien 1970. En riktig glädjestund för hela Varberg, även om det inte går att jämföra med när BoIS tog sig upp i allsvenskan. Men tänk en fullsatt Påskbergsvallen med skrikande varbergare som hejade fram sitt älskade BoIS. Glöm inte att på den tiden fanns inga mobiler eller annat som tog fokus från själva upplevelsen i realtid, fokus var på spelarna och matchen.
Det som hände året efter, alltså 1971 var tyvärr att seriesystemet gjordes om så att fler lag åkte ur (fem av tolv) och det drabbade BoIS, som faktiskt var det lag som kom närmast att inte ramla ur. Men vad hjälpte det när det ändå blev så.
Annars var den jobbigaste händelsen när de mötte Perstorp i en direkt avgörande match och förlorade med 10 – 0. Vid anslagstavlan stod det en liten förvirrad grabb med en etta och en nolla (framför nollan) för det fanns inte plats för tvåsiffrigt.
Man kan fundera på vad som gjort att Varberg nu spelar i allsvenskan och Perstorp i division fyra norra Skåne. Vi kan gissa att BoIS-andan är en stor anledning till att vi fortfarande överraskar år efter år, förutom att BoIS sköts professionellt. Vi har något som få andra lag lyckas skapa, vilket Errol också håller med om:
– Laget före jaget har alltid varit något som gjort BoIS speciellt, säger Errol.
Några av spelarna som fanns i truppen blev glädjande nog A-landslagsspelare senare i karriären. En av dessa var Peo Ohlsson med sex A-landskamper. Han blev proffs i Belgien dessutom. En fantastisk spelare som inte fick den publicitet som han förtjänade. Då var media inte så uppdaterade om vad som hände ute i Europa som man är idag.
En annan spelare var Bengt Andersén som efter tiden i Varberg blev Elfsborgare och då upptäckt av landslaget. Bengt spelade tre matcher för blågult, inte illa att lilla Varberg skolade upp två landslagsspelare. Väldigt roligt säger vi och lyfter på hatten.
Om vi jämför med dagens fotboll, vad är den största skillnaden? Vi frågar återigen Errol om han spontant kan nämna något han funderat på.
– Vi filmade inte, det fanns inte på kartan att någon skulle göra något sådant. Det har inte med fotboll att göra.
– Gnällandet. Självklart gnälldes det även på vår tid men inte i den utsträckningen som det görs idag. Dessutom så stämplade man inte varandra. Om man råkade stämpla någon så gick man fram och bad om ursäkt. Tänk på det när ni tittar på fotboll idag, det känns inte som man ser det väldigt ofta.
– Glädjen, det var roligare förr, det måste jag ändå säga. Visserligen spelade vi inte i lika höga serier som vi gör idag. Men det känns trots allt att många inom svensk fotboll tappat lite av den glädjen vi hade på den tiden. Tror jag frågade Lindner om det och han höll med om att det kanske var lite roligare förr. Även om vi alla förstår att det måste vara mer professionellt idag för att kunna existera i högre divisioner.
Dagens totalfotboll är på en helt annan nivå och spelarna är mer vältränade än vad man var då. Det tränades två till tre gånger i veckan, vilket inte går att jämföra med dagens träningsnivå. Det är självklart att fotbollen utvecklats väldigt mycket sedan 70-talet, men precis som Errol säger så är glädje en viktig ingrediens som inte ska glömmas. Tror att vi alla håller med om det och hoppas att det kommer tillbaka lite av det framöver.
Den största skillnaden förutom glädje och själva spelet, är annars utseendet. Matchdräkten som BoIS hade på den tiden är en riktig klassiker. Ingen reklam, bara gröna och svarta linjer som ackompanjeras av ett BoIS-märke av högsta designkvalitet. Dessutom hade, vad Errol kommer ihåg, nästan alla svartvita Adidasskor. Tänk er en spelartrupp vars armar och ben inte är täckta av tatueringar, inga hårband (förlåt Jocke och Hampus), ingen reklam. Alla har dessutom likadana skor och en bister uppsyn men med glimten i ögat. Snacka om fotbollsromantik av den högre skolan.
Det sammanfattar lite av en tid då fotboll byggde på glädje, schyssthet och snyggare matchdräkter, även om det idag spelas bättre fotboll, men det är en helt annan sak.
Vi har därför tagit fram 100 unika retromatchtröjor som vi säljer här på vår hemsida, så först till kvarn gäller. Tack Errol för ett härligt samtal om något som står oss alla nära, dvs BoIS och fotboll. Tillsammans är vi BoIS!
Jens Krona, BoISare och skribent
Bilder från matchen BoIS-HBK 5 juni 1971 med 5088 åskådare på Påskbergsvallen. Fotograf är Börje Försäter.
En underbar publikbild som visar hur välbesatt det var. Man kan ta på spänningen och den totala koncentrationen på matchen.
Förutom en äldre herre med glasögon som kanske upptäckt Börje som fotograf.
Den bejublade hejaklacken under ledning av BoIS-legenden Rune "Bagarn" Ohlsson. Härligt sväng på byxorna med tjafs och självklart glada miner som förstärkte upplevelsen.
Ett synnerligen vackert BoIS mål, Lasse Gustavsson bevakar dessutom så att bollen går in. Vad målvakten gör förtäljer inte historien. Men vi misstänker att fallet inte var så mjukt.
Errol själv där han verkar ha kommit helt ren på högerkanten. Med ett tillslag av den högre skolan enligt oss med sträckt vrist och total blick på lädret.
